Viveca Lärn
 

PERSONLIGT OM VIVECA
...........

Frågor och svar

När bestämde du dig för ditt yrke?

När jag var fem år bestämde jag mig för att bli journalist och sedermera barnboksförfattare när jag blev stor. Min pappa, Hubert Lärn, var journalist och tecknare, först på Handelstidningen, sedan på Göteborgs-Posten. Vi bodde i Örgryte i Göteborg, i en gul villa som var mitt hem från jag föddes till jag fyllt sexton år. Vi hade ingen bil, men redan när jag var mycket liten fick jag sitta på ramen på min pappas cykel och följa med på reportage. Jag hade alltid ritblock och anteckningsbok med mig och försökte arbeta på samma sätt som min pappa.

Hur växte du upp?

Min mamma hade otroligt livlig fantasi och lagade dessutom underbar mat, så vi hade spännande gäster hemma nästan varje dag.  Min storasyster och jag fick hänga med så gott vi kunde – konversera och servera och bidra till underhållningen.

Min mamma var från Göteborg och min pappa från Bohuslän. Det har präglat mig och mitt författarskap starkt.

Hur kom det sig att du började skriva romaner för vuxna 1995 efter 20 år och ännu fler böcker som barnboksförfattare?

Sommaren 1994 bodde jag i Frankrike i en liten by Grez sur Loings, söder om paris. I den byn finns Hôtel Chevillon, som var en populär hemvist för skandinaviska konstnärer och författare i slutet av 1800-talet. August Strindberg och Karl Nordström  bodde här i långa perioder. Carl Larsson träffade sin Karin här och de fick sitt första barn i Grez sur Loings.  Till detta restaurerade paradis fick jag 1994 ett stipendium från Partille Bokhandel som startades och ägdes av entusiasterna Gunilla Ericsson och Margareta von Geijer. Det blev en otroligt spännande fransk sommar men barnboken jag tänkt skriva blev aldrig av. Dessutom såg jag inga barn i Grez utom mina egna. Byn befolkades dels av fredliga alkoholister, dels av ilskna förmögna änkor från Paris.
När jag kom hem till Göteborg ringde min vän Jonas Modig, chef för Wahlström & Widstrand och frågade om jag kunde bidra med ett kapitel i en Göteborgsguide.
– Nej, hörde jag mig själv svara, men jag kan skriva en roman.

Nästa dag satt jag på tåget till Stockholm och fick mitt livs första förläggare. Under alla år med barnböcker på Rabén & Sjögren hade jag nitiska och kloka redaktörer, men förläggare var ett okänt begrepp. Jonas Modig blev min förläggare när jag skrev min debutroman för vuxna ”Så länge solrosorna blommar”. Utan Jonas, så klok, humoristisk, varm, inkännande, lyhörd – utan honom hade det inget blivit.  Så jag har fortsatt att skriva romaner på Wahlström & Widstrand, trots att förläggarna kommit och gått. Nästa bok heter Väster om Vinga.

Skillnaden mellan att skriva för barn och vuxna?

Det är roligt på olika sätt – men innebär också skilda problem. Det är svårare att skriva för barn, för de fortsätter inte att läsa en tråkig och tröttande bok, bara för att någon annan har sagt att den är bra. Vuxna kan läsa hur många tråkiga böcker som helst av olika skäl. Dessutom tycker jag att det är viktigt att inte svika barn. Även om boken går i moll vill jag ha en öppen dörr mot ljuset på slutet. Sånt behöver jag inte tänka på när jag har vuxna läsare. De får så att säga skylla sig själva.

Vem är ditt yrkesmässiga  ankare?

Det är sedan många år Katarina Ehnmark-Lundquist som hade den goda smaken att låta sig anställas på Wahlström & Widstrand när jag efter tre romaner inledde min romansvit om Saltön. Katarina är en fullständigt fenomenal redaktör. Lyhörd och rolig, kunnig och klok.  Ibland verkar det som om hon känner figurerna på Saltön och de nya på Öster om Heden i Göteborg, bättre än jag själv.
Höjdpunkten i romanarbetet är när vi sitter mitemot varandra i timmar och går genom manus. Detta kan ske på de mest besynnerliga ställen.

Hur ser din arbetsdag ut?

Oftast börjar jag skriva vid femtiden på morgonen och håller på så länge det känns naturligt och roligt. När det blivit ljust (på vintern) eller när som helst under det ljusa halvåret, går jag en promenad på en timme eller så.

Jag gör också ett avbrott för lunch – oftast rotfrukter och havsfisk. Ibland en halv krabba eller en kronärtskocka.

På eftermiddagen svara på brev, betala fakturor, ärenden, sociala aktiviteter, middag. Jag är väldigt kvällstrött, men har jag haft flow på morgonen brukar jag redigera lite på kvällen.

Var bor du?

I en lägenhet i östra Göteborg. På somrarna bor jag på olika ställen i Bohuslän. På Slussens pensionat på Orust, hos flickorna på Strand i Lysekil, i Fyrmästarbostaden på Vinga.

Smultronställe i Göteborg?

Klippan vid Älvsborgsbrons fäste. Jag brukar ta spårvagnen till Jaegerdorffsplatsen och promenera där.  Där finns bryggor, stigar, krogar till exempel Sjömagasinet, gamla hus och segelfartyg, Röda Sten, ateljéer med utställningar och konstkafé. Framför allt ser man inloppet till Göteborgs hamn – den perfekta blandningen av stad och hav.



Och fritiden?

Jag älskar att träffa mina tre barn och mina tre barnbarn. Jag målar allt mer – mest i acryl och går på måklarkurser hos fantastiska konstnärer (Stefan Ceder, Niklas Eneblom och Lars-Eje Larsson) i Göteborg och på Gerlesborg.  Jag är naturligtvis amatör, men det gör inte nöjet mindre, kanske mer, när jag slipper prestera som när jag skriver böcker.  Fram till för sju år sedan paddlade jag havskajak nästan året om och det hoppas jag kunna börja med igen till våren.

Hur får du in boken i skrivmaskinen?

Det är den bästa frågan jag fått. En liten pojke räckte upp handen och frågade det när jag var på författarbesök i en skola på landet utanför Falköping någon gång på åttiotalet.
Då blev jag verkligen svarslös.

 



Hubert Lärn Och Viveca Lärn
Personligt
Studentexamen
Personligt
 












hublot replica uk
cartier replica sale
rolex replica sale
replica watches sale
replica watches uk